stel,svullen och ful!

...ja det är ungefär så jag känner mig just nu!
Operationen gick bra,säger läkaren iaf :)
Va sjukt nervös på morgonen,stressad över allt,bandyklubba som va försvunnen,hungrig as hell,badkläder som skulle packas,blev osams med Filip innan han for till skolan :(
Hittade bandyklubban,fick lov att ringa svärmor som jobbar på Filips skola så hon kunde berätta det och även be han om förlåtelse.

Träffade på min sjukgymnast nere i entrén på lasarettet när vi kom dit...han utbrister med ett stort leende -men va fin du är! vad har du gjort? Öh??? Kanske borde sluta sminka mig för det va det enda som va annorlunda mot för vanligt ;)

Fick en shot med lugnande inne på rummet och av sköterskan lugnande ord som
-det här verkar snabbt du kommer bli så trött och avslappnad så du säkert nästan sover när du ska in på operation.
Härligt,tänkte jag och la mig tillrätta för att invänta miraklet....som aldrig inföll!! Hände nada,blev kanske lite vinglig i en kvart,inget mer.

Halv ett hämtades jag,gud va hjärtat slog.
Och som vanligt kom tårarna när jag förbereddes med kanylsättning och div.
Narkosläkaren och sköterskorna försökte sitt bästa för att lugna.
Inne på operation skakade jag,precis i varenda jävla kroppsdel,dom fick tom spänna fast mig för dom trodde jag skulle ramla av sängen...och inget slut på tårarna dom bara rann och rann. Tittade på klockan precis innan jag blev sövd,den va 5 i 1 och min sista tanke va -jaha så det är 5 i 1 jag dog! haha såhär i efterhand blir det rätt patetiskt,men det va så jag kände just då. Kände narkosläkaren smeka min kind sen sov jag...

-Ulrika du kan vakna nu,det är klart nu!

Mina första ord va -fy fan va skönt att det är över! :)

Så nu ligger jag här hemma och kan inte göra speciellt mycket,förutom att vara
stel,svullen och ful ;)