Äntligen!

Nu har jag äntligen lyckats logga in i min blogg. Hade glömt lösen och fattade inte att jag försökte logga in från fel konto :) Men nu...nu ska det ventileras..som bara fasiken ;) Snart tillbaka!

Fröken annorlunda kap.

Jag skriver för att lätta på trycket som skaver inuti. 2014 vad har du åt mig, jag undrar hur det kommer att bli? Jag står inför mitt kanske livs svåraste val. Operation lr inte? En operation som inte kan ge några som helst garantier.Lite rysk roulette kan jag känna. Kan bli bättre, kan stanna där jag är nu eller bli sämre. 3 härligt nervkittlande alternativ, nja inte riktigt den känslan va? Blir jag bättre vilken jackpott men det är att hoppas för mycket, vinner ju inte ens på triss. Om det stannar upp, ja det vore jag tacksam över men fan så bitter över att i flera år gått och blivit sämre utan att en endaste läkare kunnat plussat ihop ett plus ett.Med rätt information hade valet kunnats göra betydligt snabbare INNAN så många försämringar inträtt. Förbannad och besviken är två ord som beskriver känslan jag bär på rätt så bra. Det sista...ja om det går åt helvete och jag blir sämre? Vad är det för buffebord som kommer dukas upp?? Jo, urinkateter, påse på magen, rullstol, förlamningar både uppåt och neråt. Sicket härligt mumsigt julbord. Tro om man får gratis julmust livet ut, som en liten kompensation liksom? 38 år och får alltdetta, vill man verkligen leva livet ut då? Hur hanterar man bitterheten och sorgen som kommer skölja över en likt en tsunami? Kommer man älska igen lr värre, kommer man någonsin bli älskad igen? Hur löser man sin ekonomi? Sittboende? Aldrig köra bil igen. Inte vandra uppför ett berg. Sin egna frihet kommer vara puts väck...poff...gone....forever! Vilket jävla val jag står inför. Lägga sin tillit på en främmande människa som ska gräva runt i ryggmärgen, kroppens andra hjärna. Känns sådär. Jag kommer ta ett beslut. Jag kommer våga. Man måste våga ta chansen. Kärlek.

Fröken annorlunda kap.

Hur ska man kunna sammanfatta alla tankar och ord som snurrar runt i huvudet? Tankarna äter upp mig,jag vet inte hur jag ska hantera allt. Har fler ord att sätta på känslorna som river runt mitt innersta. Jag känner ilska,frustration,besvikelse,ensamhet,sorg och glöden börjar fallna. Det känns så orättvist. Jag vet att andra kämpar med dödliga sjukdomar och mina problem kan verka banala i jämförelse men jag kan inte jämföra mig mot det,då gör jag ju mig själv oviktig. Och trots allt så finns det lite känsla inombords kvar att jag är lite viktig,att jag betyder nåt för någon. Så mycket har gått emot mig de senaste åren,man kan säga att jag vet vad ordet oflyt betyder ;) 2008 började helvetet.kroppen började ge upp. Ryggsmärta från helvetet. Varje dag,varje natt....hela tiden. Men varför? Kunde man göra nåt åt det? Har försökt finna svar sen då. Det har varit besök på neuro i Uppsala,träffat en specialist som inte ens gav mig ett ord på vad som hänt i min rygg. Det råd han gav...Kör tills du rasar,du ska ha så ont att du tycker det är värt att ta chansen med en operation som i värsta fall kan sätta dig i rullstol. Blev även kallad lilla gumman. Bytte läkare eftersom han aldrig hade tid med återbesök, inte ens möte via telefon..jo just ja han ringde upp en gång och det samtalet varade inte ens 4 minuter. Blev mest idiotförklarad för att jag behövde ett läkarintyg från han till arbetsförmedlingen. Så här svarade han på det...Om du visste hur många som vill ha intyg,och skulle jag skriva det till alla så gjorde jag inget annat än skrev intyg. Jaha! Samma med läkaren som jag träffade efter att ha rådgjort med habilteringen i Mora att jag borde ansöka om sjukersättning på en viss procent,eftersom min kropp inte kommer klara 100% ända tills 65 års ålder. Han skrev ner en massa och frågade en massa saker som han behövde till fk....sen gick månaderna utan ett ljud. Av en slump ca 1 1/2 år senare läser jag i min journal att han inte skickat in nåt till fk för han trodde inte att dom skulle bevilja nåt. Va fan han tror inte...det är han förbannade skyldighet att skicka in intyget. Varför ska jag ens betala för läkarbesök på vc där dom skickar remiss till han,jag betalar där oxå men han skiter i att göra sitt jobb!!!! Han kunde väl iaf berättat för mig så jag fick chansen att söka upp en annan läkare. Finns så jävla mycket...orkar inte skriva allt just nu. Som en läkare på vc sa till mig att hon trodde nog att mina ryggsmärtor berodde på depression,att jag forcerade fram smärtan pga att jag mådde dåligt,att jag borde äta medicin för det. Helvete vad det gör mig arg såhär i efterhand. Läs journalen läs journalen läs journalen...ska det vara så förbannat svårt? Jag har 3 ryggskador....det finns på papper. Har ju gjort så många magnetröntgen det senaste åren...va fan är det för fel på er? Kan ni inte läsa? Jag fattar inte? Nej släng i mig info att jag kan ha en hjärntumör lr MS...låt mig få brottas med den känslan ett par veckor innan jag får veta att så inte är fallet. Nu när jag fått namn på vad som orsakar alla försämringar som sker i min kropp blir jag ännu mer arg. Jag vill bara skrika,skrika mig hes,lägga mig ner och ge upp. Jag vet inte vart jag ska finna kraften,orken och viljan att aldrig ge upp? Har man symtom på fjättrad ryggmärg ska man kollas upp en gång per år som vuxen...2008-2014 är liiiite fler dagar än 365,eller? Får man fler försämringar så ska operation övervägas,annars kan "skadorna" bli permanenta. Ju fortare man opererar desto större chans att bli bättre. Så tack för att jag fick dras med detta och få bli sämre och sämre utan att någon kunde ge mig rätt hjälp. Sitter här och kan knappt skriva,är så arg.arg så jag skakar. Vet att en operation är jätte jätte komplicerad och att jag även kan bli sämre om jag har otur. Sämre kommer jag bli hur jag än gör,hur lång tid det tar kan ingen säga,kan ta 20 år,kan ta några månader,ingen vet. Men jag vill iaf ha fått ta chansen,välja själv innan det är försent. Låt mig få avgöra,det kommer ju ändå ligga i mina händer om en operation blir av eller inte. Allt det här bryter mig sönder och samman. Vill inte klaga men nu måste jag bara få ur mig innan jag exploderar. Jag mår så dåligt. Försöker hålla ihop alla livstrådar. Men får väl fortsätta äta mina 300 värktabletter varje månad och tro att det är som en av alla kompetenta läkare jag träffat sa -Du är ung och snygg det löser sig! Ja tänk om det vore så enkelt. JÄVLA IDIOT!