Jag sabbade allt....

Jag sabbade allt häromdagen. Har kämpat och jobbat med mig själv. Men det gick åt helvete. Haft det under kontroll så länge. Sen kom det över mig som en tsunami. Okontrollerat och skoningslöst. När ångesten har mig i sitt grepp finns det inget stopp. Kan inte stoppa mig själv. Är som nån tar över mig. Inuti skriker jag, sluta, stopp, hjälp mig! Ingen varken ser lr förstår. Jag vräker ur mig dumma saker. Det är det onda inom mig som måste ut på nåt vis. Idag slog hjärtat så hårt, pulsen skyhög. Försökte prata men min röst va hes. Jag väste fram mina ord. Jag fick ingen luft. Fick dra in allt jag kunde. Kändes som att andas igenom ett sugrör. Ringde min mamma. Hysterisk. Jag bad henne, kör in mig på psyket, jag orkar inte längre. Kom hit sa hon. Har plågsamt jobbat mig igenom varje timme. Gråtit, andats, gråtit, andats. Jag sabbade allt. Förlorade något som jag älskar. Ångesten vann.......