"fullt normal"

Idag har jag varit på min kbt. Så skönt att få förståelse för hur jag reagerar i jobbiga situationer. Att jag är "fullt normal" Att skrika och fly när kroppen får stresspåslag och inte kan hantera det jobbiga är inte alls konstigt. Att hur mycket man själv vill göra rätt så tar det 0,5 sekunder för kroppen att få ett sånt försvarsbeteende. Det tar tid att lära om, man får jobba hårt, inget som är nåt kvick fix. Vi gjorde nåt jag tror han kallade för ACT övning. Jag fick sitta och blunda medans han läste ur en bok för mig. Jag behöver lära mig att känslor är ok och hur jag ska möta dom på ett hanterbart sätt. I morgon kommer Emil åter hem efter sin pappavecka. Ska bli skönt och få han nära. Pappan har lovat att om jag inte orkar så är det bara att ringa så kan han va där några dagar x-tra. Det känns skönt att ha den uppbackningen. Ni vet ju själva hur det är....man gråter, kan inte äta, får panik osv....sover ingenting. Igår natt vakna jag 04:15 och kunde inte somna om och inatt somnade jag runt halv 3 (fast jag tog 2 sömntabletter) och vaknade 05:15, och samma där, va lika bra att gå upp.... Jag vet att det blir bättre och bra men man måste igenom det först bara. Men att fortfarande älska.....