Jag sabbade allt....

Jag sabbade allt häromdagen. Har kämpat och jobbat med mig själv. Men det gick åt helvete. Haft det under kontroll så länge. Sen kom det över mig som en tsunami. Okontrollerat och skoningslöst. När ångesten har mig i sitt grepp finns det inget stopp. Kan inte stoppa mig själv. Är som nån tar över mig. Inuti skriker jag, sluta, stopp, hjälp mig! Ingen varken ser lr förstår. Jag vräker ur mig dumma saker. Det är det onda inom mig som måste ut på nåt vis. Idag slog hjärtat så hårt, pulsen skyhög. Försökte prata men min röst va hes. Jag väste fram mina ord. Jag fick ingen luft. Fick dra in allt jag kunde. Kändes som att andas igenom ett sugrör. Ringde min mamma. Hysterisk. Jag bad henne, kör in mig på psyket, jag orkar inte längre. Kom hit sa hon. Har plågsamt jobbat mig igenom varje timme. Gråtit, andats, gråtit, andats. Jag sabbade allt. Förlorade något som jag älskar. Ångesten vann.......

Operera lr inte?

Jag hatar att ha detta beslut att ta. Det förstör mig. Satt i samma sits för 1 1/2 år sen. Hoppades att aldrig mer behöva ta detta beslut igen. Antingen gör jag operationen av ryggen och hoppas den blir som planerat och därefter görooperationen i foten. Men OM ryggoperationen inte lyckas utan skadar senan i foten kan jag inte göra fotoperationen. Gör jag bara fotoperationen nu så vet jag ju iaf inte om jag kommer få lov att göra ryggoperationen ändå. För som det känns i kroppen och som magnetröntgen visar så har jag fått återfjättring som ställer till det och säkerligen kommer fortsätta. Om jag vetat att ryggoperationen antingen hade stoppat försämringen och med stor tur gett mig lite mindre smärta i rygg, ben och höft hade jag kört. Men när det faktiskt lika gärna kan bli så mycket sämre än nu så gör det mig livrädd. Jag är INTE redo att förlora mina ben, om man nu någonsin kan bli det? Allt kännssom en ond spiral. Sover mest hela dagarna, kroppen är helt slut. Har stressutslag i hela hårbotten och på bröstet. De kliar och svider så man blir tokig. Motar ångestattackerna med att "andas i fyrkant" och gråta flera ggr per dag. Sover på nätterna tack vare Imovane och Saroten. Försöker tänka på allt positivt men det är svårt. Visst jag lever och har ingen dödsdom men ibland känns det som livet är över, att framtiden är så svart att det kvittar. Jag vill inte ha fjättrad märg, spinal stenos och fibromyalgi...jag vill bara va den jag va i stort sett hela mitt liv. Hon som hade lite fel i en fot och ben.

Fullständigt kaos!

Ibland vill man bara be folk fara och flyga men jag har ju lärt mig en sak de sista åren...tala är silver och tiga ärguld. Nåt annat jag däremot kan gaffla öppet om är att bli utförsäkrad, satt i olika program på af och slutligen börja stämpa är ett helvete. Intyg hit och dit. Datum som ska passa ihop. Nya program nya papper som ska in. Lägre ersättning. Inget csn lån. Studier åt helvete. Glapp i datum. Ej utbetalda dagar pga nya program. 7 dagars karens vid börjande med stämpling. Lovad hjälp med hyran av soc. Har kvar lgh. Sen inte hjälp iaf. Lånar pengar av mamma. Säger upp lgh igen. Räknar på ekonomin vid pluggande, jopp det kommer funka att bo kvar. Sen avslag på csn. Allt skiter sig. Uppsagd lgh igen. Gah gah gah jag är så otroligt less på den stress jag leveri. Nytt läkarbesök förra veckan. Nu åter igen ska jag bestämma om det ska bli operation lr inte. Fan vad jag hatar dessa beslut. Blir iaf operation av min ena fot. När? Ingen aning. Ev.rehab i Falun. Om det nu kan hjälpa mig? Har liksom tappat hoppet. Kanju fan inte göra ett dugg längre. Känner mig fast i min egna kropp.

Veckan!

Sitter nu hemma i Björken och tittar på filmen Ghost med Demi Moore,Anders har åkt till Alingsås på jobb. Veckan har gått fort,alldeles för fort. Har haft den bästa veckan på länge. Kraschade på torsdag kväll men då släppte mycket ångest. Skönt när det släpper taget om en. I fredags va vi ute med Anders familj på husbåten. Åt god mat (svärmor kan det där med att marinera) Det började med mulet och regn sen sprack det upp och blev helt jäkla underbart. E gav mig ett glas vin i handen och det va riktigt kul att få bli lite berusad. Länge sen jag skrattade så mycket. På lördagen gjorde vi kycklingsallad och for upp till Älvdalen, det va crusing där. Satte oss vid vägkanten och kollade på fina (och fula) bilar och bara åt och hade det gött. Söndag och måndag va Anders iväg och åkte 4-hjuling med några kompisar. Han va skitig och lycklig kan jag lova :) Tisdag va vi och fikade hos Anders farmor och farfar. Idag va vädret helt kanon så efter frukost och jag planterat om alla hans blommor inne tog vi 4-hjulingen och åkte uti skogen. Älskar verkligen skogen. Mycket blåbär såg vi, så det blir ut och plocka nu i dagarna. Vi ska även plocka av vinbären och försöka göra oss lite saft :) Som sagt...bästa veckan på länge,vi behövde verkligen det!

När livet rasar!

Länge sen jag skrev nåt här nu...kan säga att så mycket har hänt att jag inte mäktat med att skriva. 9/12 2014 gjorde jag min operation som jag väntat på i över 6 år. Månaderna innan det blev dax för operation va fyllda med mycket ångest,hade jag valt rätt beslut eller inte? Operationsdagen kom. Den 5 timmar långa operationen blev 9 timmar istället. Mådde så sjukt jävla dåligt när jag vaknade,kunde inte titta då for världen upp och ner,ont ont ont,hela ansiktet va tryckskadat och inuti munnen öm och sårig,kändes som jag skulle svimma gång på gång. Tiden kändes som en evighet,tittade på klockan,somnade till,tittade igen,kändes som 30 min gått men i själva verket bara 2 min....så höll det på hela natten. Helt ensam utan larmknapp låg man där. Har nog inte känt mig så utelämnad,rädd och ensam som då. De följande 2 dygnen fick jag inte resa mig upp utan det va plant läge som gällde. Hade så jävla ont i ryggen så varje gång det va dax att vända på mig och personalen kom in så fan rent ut sagt! Min stackars mamma hade det nog inte lätt de dagarna innan det blev bättre (förlåt mamma att jag va en bitch) Blev bättre efter ett par dagar och jag kämpade på. Min vänstra fot som börjat bli sämre innan operationen va nu helt smärtfri och mycket starkare än innan,kändes så skönt. Domningarna i mina armar och händer va borta och jag va så glad. Dessvärre hade känseln i högra foten försvunnit och den har nu 8 månader senare inte kommit tillbaka. Va på undersökning av nerverna i mars och fick då veta att det kommer ta 3 år innan jag säkert vet om den kommer tillbaka lr inte. Jag hatar det! Kom till Mora lasarett,fick komma hem. Hade rätt ont i ryggen men tänkte att det berodde på att jag kommit hem och att jag rörde mig mera. en kväll började jag känna mig hängig,lite febrig och värken tilltog. Kvällen efter när jag va hos Anders gjorde det så ont att jag inte visste hur jag skulle sitta lr ligga. Gick på toa och märkte att jag blödde ifrån ryggen. Försökte sova den natten men bara vred mig i plågor. På morgonen när jag skulle gå ur sängen upptäckte jag massor av blod. Anders hjälpte mig byta kläder sen helt plötsligt så bara forsade det blod från ryggen. Ringde sjukvårdsupplysningen som skickade en ambulans. På akuten bestämdes att börja plocka bort mina 30 stygn. Dom hade väl tagit hälften sen bara...poff sprack det upp och började rinna ut blod och var. Den känslan när man märker både i sin kropp och på personalen att det inte är bra....Det blev en massa prover och frågetecken. Blev skickad till nån avd. minns ej vad den heter. På den avd.blev jag liggandes med flytande föda i 4 dygn och en rygg som blödde igenom ALLT!!! Transport ner till Uppsala dagen innan julafton,kom ner rätt sent. En manlig sjuksköterska kommer in och kollar mitt sår. Sätter sig på huk bredvid mig och säger -Det här ser inte bra ut. Jag har aldrig förr sett nåt så jävligt....sen gick han. Där satt jag och grät medans Oldsberg hade uppesittarkväll på tv. ENSAM, SÅ JÄVLA ENSAM OCH RÄDD!! Läkare kommer in lite senare och trycker i mitt öppna sår. Jag blir helt galen och skriker,skriker utan att bry mig om nån hör. Han säger att han tyvärr måste. Trycker vidare och jag är så nära att slå honom. Magnetröntgen halv 4 på natten. Där och då är jag så trött. Hela känsloregistret är utspelat. Jag får stesolid intravenöst,in i dimman på 10 sek och undersökningen kan genomföras. På julafton när ni andra ser på Kalle kommer sköterskan in på mitt rum och säger att nu är det dax för operation. Märker att jag gått ner 7 kilo vid vägning. Jag har en infektion som är så stor att den måste opereras bort. 5 timmars operation på julafton check! Innan jag får åka hem till Mora lasarett hinner jag med att börja blöda och nya prover tas för man misstänker att det är ryggmärgsvätska som kommer ut. Man förbereder mig på ytterligare en operation,att göra om den första. Jag orkar knappt längre gråta. Är så tom och uppgiven. Ligger med 2 olika dropp var tredje timme i flera veckor. Kärlen ger upp och bara spricker. Man sätter nålar på det allra konstigaste ställen. Det svider och svider. Alla ni som varit med om det vet vad jag pratar om. Kommer tillslut hem till Mora lasarett firar nyårsafton själv på ett rum och saknar Anders och mina barn som jag inte fått se på flera veckor. Börjar känna i Mora att domningarna är påväg tillbaka i armar och händer. Kommer hem och får även domningar i knäna. Sakta men bestämt kommer försämringarna i min vänstra fot tillbaka. Jag kan nu knappt gå på den för den vill vika sig ut på kanten och känseln är väldigt liten. Svårt att förklara men samtidigt som fötterna värker så man inte kan sova på nätterna så finns det även ingen känsel i dom. Jag känner inte skorna,vet inte hur hårt jag ska snöra dom och känner inte golvet under dom. Kan inte lyfta dom...mitt psyke kan inte acceptera detta. Jag är förtvivlad! Kommer tillbaka till mitt jobb i februari,hinner jobba en dag sen får jag nån maginfektion som sitter i nästan 2 veckor. Kan inte äta lr dricka. Magen tömmer och krampar sig. Ringer mamma och gråter/skriker. Blir sittandes i nästan 3 timmar på toalettstolen som längst....så håller det på dygnet runt. På toa i allt från 40 min till 3 timmarspass. Jag får lämna bajsprov. Det visar inget. Förklaringen blir att pga all antibiotika jag fått har slagit ut mitt immunförsvar,så minsta lilla bakterie kan ge detta. Börjar jobba igen och nämner för min chef att jag funderar på att sluta. Får till svar att hon inte vill det. Veckorna går och jag börjar känna mig bekväm med jobbet igen,att jag kommit in i det igen. Då kommer samtalet som en blixt från klar himmel -Jag tänker inte ha dig kvar,du slutar den 5 maj! Det samtalet hade vi den 22 lr 23/4 så från att ha sagt i slutet på februari att hon ville jag skulle vara kvar till att jag ska sluta på 12 dagar????(det jag fick höra i mer än en timme av chefen tänker jag inte skriva här men det är bland de lägsta nån någonsin sagt till mig) Den vänskap som jag trodde vi hade efter så många år dog där och då. Ja ni kan ju själv tänka hur det kändes. Alla sparpengar man fått lov att ta av under sin sjukskrivning är slut,man räknar och ser att det inte kommer gå runt. Som tur är får jag lite skattepengar i juni men i maj får jag lov att be soc. hjälpa mig. Får hjälp med 900kr....Den som verkligen kommer in och hjälper mig och barnen är min mamma. Utan dig mamma vet jag inte hur det skulle gått. I samma veva skickar x:et in papper till fk och kräver halva barnbidraget fast vi kommit överens i familjerätten att jag ska få behålla det. Han får halva E:s det blir 600 kr. Inte mycket men mycket när man inte har pengar,typ en veckas mathandling för oss. Hans motivering är rätt ska vara rätt? Ja visst är det väl så att rätt ska vara rätt....undrar bara varför det inte gäller mig med? Slutskrivet om han...vi har idag en bra relation. Jag vill att han ska ha det bra,men lite bitter kommer jag alltid vara över hur vissa saker blev. Så här sitter jag nu med fötter som inte fungerar. Behöver skenor som inte fungerar. Domningar i armar,händer och knän. I stort sett ingen balans kvar. Uppsagd lägenhet. Riva upp barnen igen. Flytta hem till mamma för att överleva. Blir utförsäkrad i september. Invänta svar från Uppsala om jag ska behöva göra om operationen pga återfjättring (nerver som växt fast igen) Så om ni tycker jag har ett jävla temperament och verkar lite lätt psykiskt trött och nervklen.....JA NI HAR RÄTT! Jag är både psykiskt och fyskiskt nedbruten. Varje dag är en kamp att ta sig igenom. Jag brottas med mina mörka tankar som äter upp mig. Känner mig värdelös. Livsglädjen fattas mig. MEN jag har inte gett upp. Jag tar små små steg framåt. Det är svårt. Alla som haft ångest i sin kropp vet vad det handlar om. Man försöker tänka rätt men de svarta tankarna vinner jämt. Man håller ihop ett par dagar sen byggs det upp inom en. En massa psykisk smärta som man inte kan hantera tillslut. Helst tar man ut det på nån som står en nära. Man är superkänslig och minsta lilla välter omkull allt. Man exploderar,gapar och skriker kanske tom slår sönder saker. Sen när allt kommit ut är man helt uttömd och och man skäms för hur man betett sig. Älskar dig för att du står kvar vid min sida. Har hjälp genom vc med psykolog, men han bara varit på ett samtal än. Blev ju semestrar mitt i allt men det kommer rulla på.

Äntligen!

Nu har jag äntligen lyckats logga in i min blogg. Hade glömt lösen och fattade inte att jag försökte logga in från fel konto :) Men nu...nu ska det ventileras..som bara fasiken ;) Snart tillbaka!

Fröken annorlunda kap.

Jag skriver för att lätta på trycket som skaver inuti. 2014 vad har du åt mig, jag undrar hur det kommer att bli? Jag står inför mitt kanske livs svåraste val. Operation lr inte? En operation som inte kan ge några som helst garantier.Lite rysk roulette kan jag känna. Kan bli bättre, kan stanna där jag är nu eller bli sämre. 3 härligt nervkittlande alternativ, nja inte riktigt den känslan va? Blir jag bättre vilken jackpott men det är att hoppas för mycket, vinner ju inte ens på triss. Om det stannar upp, ja det vore jag tacksam över men fan så bitter över att i flera år gått och blivit sämre utan att en endaste läkare kunnat plussat ihop ett plus ett.Med rätt information hade valet kunnats göra betydligt snabbare INNAN så många försämringar inträtt. Förbannad och besviken är två ord som beskriver känslan jag bär på rätt så bra. Det sista...ja om det går åt helvete och jag blir sämre? Vad är det för buffebord som kommer dukas upp?? Jo, urinkateter, påse på magen, rullstol, förlamningar både uppåt och neråt. Sicket härligt mumsigt julbord. Tro om man får gratis julmust livet ut, som en liten kompensation liksom? 38 år och får alltdetta, vill man verkligen leva livet ut då? Hur hanterar man bitterheten och sorgen som kommer skölja över en likt en tsunami? Kommer man älska igen lr värre, kommer man någonsin bli älskad igen? Hur löser man sin ekonomi? Sittboende? Aldrig köra bil igen. Inte vandra uppför ett berg. Sin egna frihet kommer vara puts väck...poff...gone....forever! Vilket jävla val jag står inför. Lägga sin tillit på en främmande människa som ska gräva runt i ryggmärgen, kroppens andra hjärna. Känns sådär. Jag kommer ta ett beslut. Jag kommer våga. Man måste våga ta chansen. Kärlek.

Fröken annorlunda kap.

Hur ska man kunna sammanfatta alla tankar och ord som snurrar runt i huvudet? Tankarna äter upp mig,jag vet inte hur jag ska hantera allt. Har fler ord att sätta på känslorna som river runt mitt innersta. Jag känner ilska,frustration,besvikelse,ensamhet,sorg och glöden börjar fallna. Det känns så orättvist. Jag vet att andra kämpar med dödliga sjukdomar och mina problem kan verka banala i jämförelse men jag kan inte jämföra mig mot det,då gör jag ju mig själv oviktig. Och trots allt så finns det lite känsla inombords kvar att jag är lite viktig,att jag betyder nåt för någon. Så mycket har gått emot mig de senaste åren,man kan säga att jag vet vad ordet oflyt betyder ;) 2008 började helvetet.kroppen började ge upp. Ryggsmärta från helvetet. Varje dag,varje natt....hela tiden. Men varför? Kunde man göra nåt åt det? Har försökt finna svar sen då. Det har varit besök på neuro i Uppsala,träffat en specialist som inte ens gav mig ett ord på vad som hänt i min rygg. Det råd han gav...Kör tills du rasar,du ska ha så ont att du tycker det är värt att ta chansen med en operation som i värsta fall kan sätta dig i rullstol. Blev även kallad lilla gumman. Bytte läkare eftersom han aldrig hade tid med återbesök, inte ens möte via telefon..jo just ja han ringde upp en gång och det samtalet varade inte ens 4 minuter. Blev mest idiotförklarad för att jag behövde ett läkarintyg från han till arbetsförmedlingen. Så här svarade han på det...Om du visste hur många som vill ha intyg,och skulle jag skriva det till alla så gjorde jag inget annat än skrev intyg. Jaha! Samma med läkaren som jag träffade efter att ha rådgjort med habilteringen i Mora att jag borde ansöka om sjukersättning på en viss procent,eftersom min kropp inte kommer klara 100% ända tills 65 års ålder. Han skrev ner en massa och frågade en massa saker som han behövde till fk....sen gick månaderna utan ett ljud. Av en slump ca 1 1/2 år senare läser jag i min journal att han inte skickat in nåt till fk för han trodde inte att dom skulle bevilja nåt. Va fan han tror inte...det är han förbannade skyldighet att skicka in intyget. Varför ska jag ens betala för läkarbesök på vc där dom skickar remiss till han,jag betalar där oxå men han skiter i att göra sitt jobb!!!! Han kunde väl iaf berättat för mig så jag fick chansen att söka upp en annan läkare. Finns så jävla mycket...orkar inte skriva allt just nu. Som en läkare på vc sa till mig att hon trodde nog att mina ryggsmärtor berodde på depression,att jag forcerade fram smärtan pga att jag mådde dåligt,att jag borde äta medicin för det. Helvete vad det gör mig arg såhär i efterhand. Läs journalen läs journalen läs journalen...ska det vara så förbannat svårt? Jag har 3 ryggskador....det finns på papper. Har ju gjort så många magnetröntgen det senaste åren...va fan är det för fel på er? Kan ni inte läsa? Jag fattar inte? Nej släng i mig info att jag kan ha en hjärntumör lr MS...låt mig få brottas med den känslan ett par veckor innan jag får veta att så inte är fallet. Nu när jag fått namn på vad som orsakar alla försämringar som sker i min kropp blir jag ännu mer arg. Jag vill bara skrika,skrika mig hes,lägga mig ner och ge upp. Jag vet inte vart jag ska finna kraften,orken och viljan att aldrig ge upp? Har man symtom på fjättrad ryggmärg ska man kollas upp en gång per år som vuxen...2008-2014 är liiiite fler dagar än 365,eller? Får man fler försämringar så ska operation övervägas,annars kan "skadorna" bli permanenta. Ju fortare man opererar desto större chans att bli bättre. Så tack för att jag fick dras med detta och få bli sämre och sämre utan att någon kunde ge mig rätt hjälp. Sitter här och kan knappt skriva,är så arg.arg så jag skakar. Vet att en operation är jätte jätte komplicerad och att jag även kan bli sämre om jag har otur. Sämre kommer jag bli hur jag än gör,hur lång tid det tar kan ingen säga,kan ta 20 år,kan ta några månader,ingen vet. Men jag vill iaf ha fått ta chansen,välja själv innan det är försent. Låt mig få avgöra,det kommer ju ändå ligga i mina händer om en operation blir av eller inte. Allt det här bryter mig sönder och samman. Vill inte klaga men nu måste jag bara få ur mig innan jag exploderar. Jag mår så dåligt. Försöker hålla ihop alla livstrådar. Men får väl fortsätta äta mina 300 värktabletter varje månad och tro att det är som en av alla kompetenta läkare jag träffat sa -Du är ung och snygg det löser sig! Ja tänk om det vore så enkelt. JÄVLA IDIOT!

Underläkare!

Jägare avslutar en lyckad jakt med ett skott.
En del kanske äntligen kommer till skott.
Man kan sätta ett skott i kassen.
Bocken slår sig nöjt på bröstet efter ett skott i...!

Jag avslutade år 2011 med ett skott,
kategori RYGGSKOTT!
Pang sa det bara i ryggen när kärringen skulle rätta till strumpan på sin fot.

Dag 2 med ryggskott bestämdes att akuten skulle få ett besök.
Van som man är vid detta plockades väskan ihop.
#tidningar
#stor chokladkaka
#1 st banan
#1 påse tålamod
#risifrutti
och som alltid glömde jag dricka,vet inte varför men det blir alltid så.

Nästan framme vid entrén ser jag i ögonvrån hur någon snabbar på sina steg för att varva mig och komma före. Alltså jag är verkligen ingen tävlingsmänniska-at all...trodde jag! Men i detta läge kände jag: Så-helvete-att-du-ska-in-före-mig!

Vilken syn,vilken show!
En halt,halvförlamad kvinna med ryggskott försöker tävla in på akuten???
Hursom jag vann!
Sen att dom prioriterade hans storblödande tumme före mig spelar ju ingen roll,jag vann ju in först iaf.

I väntrummet drar jag i mig det viktigaste först,kvinnors universal,chokladkakan 200g
Bläddrar igenom tidningarna.
Suckar.
Börjar bli törstig av all choklad.
Letar efter mynt,fast jag vet att jag aldrig har mynt på mig.
Suckar lite till.
Jättetörstig.
Öppnar risifruttin och tänker att den rinnande såsen kanske kan hjälpa.
Dumt tänkt.
Supertörstig.
Ja men varför dricker du inte vattnet i kranen inne på toaletten?
Om det vore så enkelt,jag har nämligen fobi för att dricka vatten ur okända kranar.
Sjukt? Ja!
Då måste jag först sprita kranen.
Skölja kranen.
Sprita igen.
Skölja osv ett jävla bra tag.
Sen blir vattnet aldrig kallt hur länge man än spolar på ett lasarett,och ljummet vatten smakar illa,och med en touch av rengöringssprit.....!?

Kommer in på ett rum och får träffa Marika,en ung snygg underläkare som gör några tester med mig. Jag får ta av mig allt utom bh och trosor. Och som alltid får man skämmas.
Varför? Varför? Varför?
#har man inte duschat
#rakat benen
#bytt underkläder
Alltid! Alltid! Alltid! händer det mig när jag hamnar hos läkare.
Usch!
Marika går iväg,en sköterska kommer in och ger mig en tablett tradolan.
30 min passerar.
Marika kommer tillbaka.
Och nu vill Marika stoppa sitt finger i mitt hål nr 2!!!
Jag dör, men återuppstår tyvärr.
Bara att förnedras,tackar tomten lite snabbt för den tidiga julklappen.
Hon gör det hon ska.
Samtidigt försöker jag låtsas att jag är 5 år och ligger sjuk hemma i min säng,att det är mamma som jävlas med kvicksilver termometern.
Går sådär!
Marika ler och utbrister:
-ett klassiskt ryggskott!
Själv försöker jag förstå hur fan hon kom fram till det,hur den diagnosen kunde fastställas i min mörkaste kroppsdel?
Marika ska prata lite med sin överläkare om jag ev, måste röntgas eller inte. Där nånstans börjar jag förstå skillnaden mellan ÖVERläkare och UNDERläkare...tro om det delas vid navelhöjd?

Sköterskan kommer återigen in och den här gången ger hon mig en spruta voltaren.
Lyckligtvis så sätter hon den så att ischiasnerven skadas. Summan av kardemumman blir:12 dagar med förbannad ischiasvärk. Tack! Jag behövde det!

Så mina råd för ett sjukhusfritt 2012.

#alltid nyduschad
#rena underkläder
#rakade ben
men om ni trots allt hamnar där ändå och det står UNDERLÄKARE på läkaren som ska undersöka dig.....

Dra åt skärpet och fly!

Dax att göra upp!

Kommer kanske ta bort detta inlägg under dagen,kan hända att jag ångrar mig,att jag känner att jag blottar mig för mycket. Har haft en skitjobbig natt med mycket gammalt skit som gnager. Måste poängtera här att det jag kommer skriva om nu INTE handlar om mina barns pappa. Det här hände ca 2 år innan vi träffades.

Om jag hade dig framför mig nu skulle jag vilja våga säga:
Jag hatar dig,du förstörde mitt inre,jag hoppas det finns ett helvete och att du kommer hamna där,hur kunde du göra mig så illa?

Det sägs att vi är här på jorden för att lära oss...varför behövde jag lära mig hur det känns att förlora all tro på sig själv?

Du är en psykopat!
Det började så klassiskt,du charmade mig totalt,en badboy va du som ville ha mig. Vi hade det så underbart till en början du fick mig att öppna upp,jag anförtrodde dig så mycket,mer än jag någonsin anförtrott nån annan. Jag kände mig trygg och älskad...

Sen smög det sig på sakta men säkert...
uteblivna samtal,skäll för ingenting varvat med lovord och kärlek.
Tjejer började ringa mig mitt i natten från din telefon,dom berättade mer än jag ville höra. Du messade att jag va så jävla handikappad och ful att jag skulle va glad att du ens tagit i mig. Men det spelade ingen roll,det räckte med din ånger dagen efter,jag hämtade dig så många ggr där du spenderat din natt. Du grät,sa jag va din själsfrände du bad om förlåt. Jag förlät dig gång på gång.
Hur kunde det bli så här? Varför tillät jag mig att förnedras?

En kväll på krogen började ofta med att jag fick va vid din sida,du visade världen att jag va din tjej det kändes så bra. Sen när vi kom hem på natten kom det alltid...hur fan kunde jag klä mig som ett våp,förstod jag inte hur dum jag såg ut att du fick skämmas?

Du använde vapen du använde kniv,men det jag hatar dig mest för är att du tog mitt liv!! Du tog dig rätten att äga mig! Jag hatar dig! Fast att det gått så många år så äger du mig än,du tog min självrespekt och nu vill jag fan ha tillbaka den! Ibland låg du med mig så hårt att jag fick blåmärken,ibland så ömt att jag trodde det va kärlek. Du höll fast mig vid oralsex tills jag kräktes,gjorde mig illa en gång så 2 handdukar fylldes med blod....såg du inte mina tårar där på badrumsgolvet,såg du inte min ångest? Även det förlät jag! Jag har kört många mil med tårar rinnande nerför mina kinder,tänkt att nästa kurva kör jag rakt fram i,få ett slut på skiten. Jag har skållat mig i hett vatten för att få mer smärta på utsidan, för att slippa det onda inuti. Jag blir aldrig fri dig. Du förföljer mig fast du sen länge sitter inlåst,för vad vet jag inte och jag vill inte veta!

Jag hatar dig!

Bröllopsstressad

Bröllopsstressad
Jag ska inte gifta mig på lördag,ska bara vara gäst,men faen vad stressad jag är!Över vad?Jo,hitta kläder till min sjukt osmakligt felproportionerade 34 åriga kropp.Här snackar vi utmaning!!Alla som kännermog VET att jag aldrig bär klänning men är det bröllop så är det.Tog med min lillebror som smakråd.Hittade ett x antal klänningar som på galgen såg kanonsnygga ut,men på mig en katastrof!Förstå vilken käftsmäll för självförtroendet när tom en simpel sketen galje bär upp ett plagg bättre!!!Lillebror behövde inte säga nåt om hur jag såg ut,hans uttryck i ansiktet speglade sanningen...och den va INTE vacker.Spelar ingen roll hur mycket jag anstränger mig,märkeskläder or not.Man associerar ändå till ÖB när jag gör entré!Hemma står jag framför spegeln och viskar-spegel spegel på väggen där,säg mig vem som vackrast i världen är?Spegeln svarar:-ack ack inte är det då du stackars tösdu är så ful att du kommer att dösom en ogift mö!Jävla spegel,går och viker tvätt istället.Min irritation börjar tas ut på sambon.En eftermiddag håller jag upp mitt nyinköpta plagg och han tittar,sen säger han-fin kjol!Men va f#n det är en klänning!Jag blir skitsur.Han tycker jag överreagerar.???Kjol och klänning är helt skilda saker,lite uppmärksamhet tack.Senare på kvällen får jag ett till utbrott när jag märker att han blandadfulglas med finglas i skåpet.Jag blir skitsur.Han tycker jag överreagerar.???Jaha,då kan jag ju börja blanda snygg bh med fultrosa,visst visst du satte ribban.Sent sent när jag får be sambon för 3:e gången att ta bort sin arm från mitt ena bröst under älgskogen,då är jag riktigt riktigt förbannad.Ni vet när man har långt hår och ska vända sig om i sängen och man liksom fastnar för att man ligger på sitt egna hår...just så blir det,fast med mina bröst.dom är ju såå långa och såå tunnaatt dom liksom flyter ut och blir ett med madrassen,han känner inte ens att dom fastnat under hans arm!Jag blir skitsur.Han tycker jag överreagerar.??????Jag övervägde starkt att kliva upp och se på A-ekonomi istället!Sen försöker jag att somna men ligger sömnlös och oroar mig förGÄDDÄNG,BRÖSTHÄNG,MAGHÄNG,ANSIKTSHÄNGmen kommer på den briljanta idén att det får bli ett annat häng på lördag,BARHÄNG!Ger upp med att försöka somna på egen hand så några sömntabletter och lite vatten kirrar biffen,mjukt,mjukt tar dimman mig bort till en snällare värld.Jag hör spegeln igen...-vackrast vackrast i världen du ärtror nog alla i dig är kärsnygg så det förslåratt du snart oxå i kyrkgången står....ZzzZZzZzzzz
Upplagd av I Huvudet på Ulle kl. 18:19 4 kommentarer

Blixtlåset kärvar ;)
Efter 11 år tillsammans,snart 12,ja då kan man vissa perioder känna att förhållandets sexliv är som ett trasigt blixtlås. Det kärvar! Hur gör ni andra? I början är det ju liksom morgon,lunch och middag...ibland några små mellanmål också. Nu är man aldrig i samma fas,händer ungefär lika ofta som solförmörkelse infaller eller fet trissvinst. Jag och min man börjar bli som främlingar för varann,vet inte riktigt hur vi ska bete oss ;) Ett smek på bröstet får mig att tänka på filmen där han säger-Ratta in Tokyo!? Min automatiska avståndsbedömare har gett upp. Det blir inte ner, upp,ner, upp utan mer som ner,upp,av,ner,upp,av....Kommer på mig själv att fundera över veckans veckohandling mitt i allt! Det är ju katastrof! Känner mig lite missnöjd över formen oxå...desperat försök till att uppnå THE BODY a la Jessica Alba har jag terrat mig själv med flytande nutrilett en heeel vecka,jag tror på snabba resultat. Dumt? Ja! Köpt dyra sexiga HankyPanky trosor för att komma i rätt stämning. Ja om det är gratisreklam för mamma scans vinmarinerad kassler som får en på banan så är jag i hamn. I dom här lägena är det inte lätt att vara kaxig. Böjer ut min lekamen i sängen och sök och finn tar över! Ingen rulla ut röda mattan effekt här inte,snarare rulla ut dragspelsmagen. Borttappade hårnålar,snoddar,tops,brödkaveln,kaffemugg ramlar ut från våning 1,2 och 3 när jag sträcker ut mig...känns som ett finfint förspel! Jag tänker snabbt,Britney Spears va ju rätt sexig med den gröna ormen runt halsen. Det enda grönt jag har att slänga runt halsen är ett billigt gummiband inköpt på apoteket,för att motarbeta gäddhäng. Ja ja det får fan duga! Försöker åma mig lite graciöst samtidigt som jag med hes stämma viskar
-Hit me baby one more time!
Mannen ser skräckslagen ut,och jag förstår honom!
Jag börjar bli varm...öppnar ett fönster och hoppas på att lite vind i håret ska väl ge mig lite Victoria Secrets känsla...eller nja,men kanske strut tuttarna drar upp sig nån centimeter av kylan.
Mannen tar tillfället i akt och börjar presentera lite nyheter. Börjar trixa lite. Gud jag som vill få det over and done,snabbt!! Har totalt glömt att det är tack vare Vintetran som vi hamnat där vi hamnat,totalt glömt bort vad som händer med en man fylld av alkohol innebär.
Gnida Gnida Gnida....
dax att byta ut dom 2 första konsonanterna i det ordet,vad får vi då? Jo...
Svida Svida Svida...
Slår en hastig kik på klockan,jodå strax före 04.00,det är nu det börjar dra igång.
Kisseriracet lr skengraviditet?
Kalla det va du vill men det är samma visa varje natt.
Kan det vara ett ålderstecken?
Känner mig lite obekväm i mitt tillstånd,vad ska jag säga till min älskade?

Eller är det kanske som man brukade säga om fjortisarna?
Dom vet inte om de är kissnödiga lr kåta!
Blir fan lite osäker på mig själv här....;)
Upplagd av I Huvudet på Ulle kl. 10:01 10 kommentarer

Tack så mycket?
Jag arbetar i en leksaksaffär,som oxå råkar vara en av de bästa ;)och jag upphör aldrig att förvånas över att vuxna människor saknar vanligt folkvett!!
Hur svårt ska det vara att säga,
Tack så mycket!
Skulle jag kunna få det inslaget?

Nej här brölas det fram,
Paket!

Stämningen faller,djupt!

Att arbeta som butiksbiträde innebär ju att man ska vara tillmötesgående och trevlig,och det försöker man ju vara i längsta möjliga mån...
MEN
vissa kunder försvårar det med råge,exempel följer...

Kund:-Jag vill att du slår in den så att det inte syns vad det är.
ROCKRING
-känns som en utmaning NOT,snarare som ett stundande migränanfall!!

När du vill att jag ska slå in dina pytte pytte paket till julkalendern,24 stycken,och 5 andra står bakom dig i kön.
-vi kommer nog aldrig att bli bästisar,typ!

Om du efter att jag slagit in 9 paket till dig inte bemödar dig att hosta ut ett TACK
-ja då kan det hända att jag i smyg ger dig långfingret, på din väg ut.

Idag seglade det in en dam i de övre guldåren med en massa bling bling och krimskrams runt halsen,bakom sig följde hennes man. Fast om hon själv visste att det var hennes man eller sin andra blindtarm är osäkert!
En blindtarm är ju nåt vi alla har,men den är ju inte till nån nytta och just så tycktes hennes man vara i hennes ögon.
Varje litet förslag han gav TOTALDISSADES eller IDIOTFÖRKLARADES!
All heder till mannen som faktiskt stod upp och inte fysiskt krälades vid hennes fötter. När damen tröttnat på sin tarm till man stegade hon med bestämda steg fram till mig.

Hon säger:
-Berätta vad jag ska köpa till en 3-åring!
Jag svarar:
-Det beror ju lite på vad pojken gillar.
Hon säger:
-Det ska vara lätt,platt,roligt och inte för dyrt!

???
Öh,ja nu kände man för att pressa fram...
-Kanske en tjugolapp inslagen?

Alltså vem fan tror folk att man är?
JOE LABERO,GUD eller TOMTEN...
Upplagd av I Huvudet på Ulle kl. 18:55 6 kommentarer

BADHUSSKRÄCK!
Ja,jag har badhusskräck,av värsta sorten!
När man har barn blir man lite smått tvingad till besök på badhuset lite titt som tätt,tyvärr! Jag är verkligen inget fan av det och det som gör mig mest illa till mods är DUSCHMOMENTET!
Man ska trängas ihop med helt okända människor i SAMMA dusch,dessutom nakna?
Finns det fler än jag som tycker det känns läskigt?
Inte ens ett litet privat duschbås kan man få,nejdå stå där på rad och verka helt oberörd,den ekvationen funkar då inte för mig.
Jag menar,inte fan går du väl hem till någon du inte känner och ställer dig och duschar ihop,eller?
Varför ska det vara så förbannat jävla ok bara för att det är på ett badhus?
I dont get it?

Och de äldre damerna,då menar jag 60 plus dom gör det ju inte så mycket lättare precis...dom har ju inga hämningar alls! Trodde de skulle vara lite mer prydare men inte när det kommer till intimhygien.

Helt ogenerat blottar dom sina vulvor,det gnids kraftigt med löddrande tvål så att "läppar" fladdrar åt alla håll,det fladdrar så man tror att en vindmaskin är inhyrd. Lååånga bröst daskas upp över axlarna när tvålen ska göra sitt..MY LORD!!!
Själv står man pionröd i ansiktet och skäms över sin själv så fint ansade sträng,E45 typ,och bröst så små att inte ens lite häng existerar!

Vet inte hur jag ska bete mig,jag blir helt nervös.
Man vill INTE titta men faschineras över deras oblyga framfart att ögonen nästan låser sig för att glo,SHIT!
Försöker använda mina barn som sköldar för att delvis skyla min kropp,som skiftar i alla röda nyanser ni kan tänka er.Känns som en neonskylt hänger ovanför mitt huvud och signalerar...
TITTA VAD VI HAR HÄR!
EN PRYD LITEN JÄVEL!

Inte blir det bättre av att barnen pekar,fnissar och talar med alldeles för HÖGA röster om långa tuttar och stora rumpor.
När momentet är avklarat tar jag en unge under varje arm och skumpar iväg in i plurret,vääldigt medveten om att alla ser min gropiga rumpa röra sig som rosa JELLY!!
Upplagd av I Huvudet på Ulle kl. 19:09 7 kommentarer

Gynbesöket!
Vojne Vojne Vojne,jag har en så stark prestationsångest nu,hur ska jag kunna skriva nåt roligt,jag som är bland det tristaste som finns.Det finns en film som heter,4 nyanser i brunt. Jag är typ 4 nyanser i grått!
Nåt mer som är ganska så trist är dessa gynbesök man ibland måste genomlida,som tur är har jag ju samma avelshingst sen lite drygt 10 år så besöken blir inte så ofta!

Det första man vill ha koll på är ju tajmningen:
Tvätt,ansning och undersökningen allt gärna inom en timme,
man vill ju vara fräsch när man kommer dit.
Skräcken är ju att sköterskan ska asocciera till ostbrickan!
Man vill ju liksom kännas som en bris av softlan!

Den första fundering jag stöter på är om ansningen,hur mycket ska man ta?
Man vill ju inte ta för mycket,det känns lite sådär småpinsamt,som att man gjort sig till för gynekologen.
Ska man köra naturell? Nej inte heller det känns bekvämt.
Man försöker ta nån slags mellanväg.

Ok nu är det så dax att hoppa upp i den förbannade gynstolen.
Gynstolen är INTE anpassad för min kropp.
När jag lagt mig tillrätta så känns det som om att det sköterskan skådar är ett uppspännt skinn med 2 vidöppna hål,fan alltså...
jag måste ha för korta ben,typ?!
Där ligger man
fånig och ful,
naken och utlämnad
och helt plötsligt har 2:an förvandlats till en AK5:a,beredd att öppna eld!!!
Jag hör sköterskan säga
-Försök att slappna av,ta ett djupt andetag!
???
Nog för att jag är kvinna och kan göra 2 saker samtidigt
MEN
knipa med 2:an samtidigt som jag ska slappna av med 1:an...TELL ME,
går det???

När man tycker att man har någotsånär koll på läget då sätter gynekologen in nådastöten med att säga...
-Kan du försöka komma lite längre ner med rumpan och lite närmare mig!

Då är tårarna nära
paniken bryter lös
jag får hjärtklappning
magen kör
svetten rinner så jag knappt kan hålla mig kvar i stolen
livet passerar i revy
gospel hörs i mina öron

Närmare,är hon sjuk?
Känns ju för fan som om hon råkar hicka kommer min "blomma" hamna i hennes ansikte,precis som äpplet i grisen till jul...

Som avslutning ska man tydligen alltid få nån slags bedömning.
-ser bra ut det här
-fina knipmuskler
-ser lite irriterat ut här på ena sidan
(men tacka f#n för det,daskar man på alkogel på nyrakad hud ser det lätt ut som röda hund light)

Snälla Snälla Snälla
prata inte om den.
Vad som helst men inte om den!

Det är vid dessa besök jag önskar att jag haft gynekologdressen.
Dressen som är sydd som en barnbody med långa ben,i ett lätt självhäftande material så att man inte glider ur gynstolen.En öppningsbar ficka i grenen så du slipper blotta mer än nödvändigt.
Vad tror ni finns det en marknad?
Upplagd av I Huvudet på Ulle kl. 07:41 10 kommentarer