Fröken annorlunda kap.

Jag skriver för att lätta på trycket som skaver inuti. 2014 vad har du åt mig, jag undrar hur det kommer att bli? Jag står inför mitt kanske livs svåraste val. Operation lr inte? En operation som inte kan ge några som helst garantier.Lite rysk roulette kan jag känna. Kan bli bättre, kan stanna där jag är nu eller bli sämre. 3 härligt nervkittlande alternativ, nja inte riktigt den känslan va? Blir jag bättre vilken jackpott men det är att hoppas för mycket, vinner ju inte ens på triss. Om det stannar upp, ja det vore jag tacksam över men fan så bitter över att i flera år gått och blivit sämre utan att en endaste läkare kunnat plussat ihop ett plus ett.Med rätt information hade valet kunnats göra betydligt snabbare INNAN så många försämringar inträtt. Förbannad och besviken är två ord som beskriver känslan jag bär på rätt så bra. Det sista...ja om det går åt helvete och jag blir sämre? Vad är det för buffebord som kommer dukas upp?? Jo, urinkateter, påse på magen, rullstol, förlamningar både uppåt och neråt. Sicket härligt mumsigt julbord. Tro om man får gratis julmust livet ut, som en liten kompensation liksom? 38 år och får alltdetta, vill man verkligen leva livet ut då? Hur hanterar man bitterheten och sorgen som kommer skölja över en likt en tsunami? Kommer man älska igen lr värre, kommer man någonsin bli älskad igen? Hur löser man sin ekonomi? Sittboende? Aldrig köra bil igen. Inte vandra uppför ett berg. Sin egna frihet kommer vara puts väck...poff...gone....forever! Vilket jävla val jag står inför. Lägga sin tillit på en främmande människa som ska gräva runt i ryggmärgen, kroppens andra hjärna. Känns sådär. Jag kommer ta ett beslut. Jag kommer våga. Man måste våga ta chansen. Kärlek.

Fröken annorlunda kap.

Hur ska man kunna sammanfatta alla tankar och ord som snurrar runt i huvudet? Tankarna äter upp mig,jag vet inte hur jag ska hantera allt. Har fler ord att sätta på känslorna som river runt mitt innersta. Jag känner ilska,frustration,besvikelse,ensamhet,sorg och glöden börjar fallna. Det känns så orättvist. Jag vet att andra kämpar med dödliga sjukdomar och mina problem kan verka banala i jämförelse men jag kan inte jämföra mig mot det,då gör jag ju mig själv oviktig. Och trots allt så finns det lite känsla inombords kvar att jag är lite viktig,att jag betyder nåt för någon. Så mycket har gått emot mig de senaste åren,man kan säga att jag vet vad ordet oflyt betyder ;) 2008 började helvetet.kroppen började ge upp. Ryggsmärta från helvetet. Varje dag,varje natt....hela tiden. Men varför? Kunde man göra nåt åt det? Har försökt finna svar sen då. Det har varit besök på neuro i Uppsala,träffat en specialist som inte ens gav mig ett ord på vad som hänt i min rygg. Det råd han gav...Kör tills du rasar,du ska ha så ont att du tycker det är värt att ta chansen med en operation som i värsta fall kan sätta dig i rullstol. Blev även kallad lilla gumman. Bytte läkare eftersom han aldrig hade tid med återbesök, inte ens möte via telefon..jo just ja han ringde upp en gång och det samtalet varade inte ens 4 minuter. Blev mest idiotförklarad för att jag behövde ett läkarintyg från han till arbetsförmedlingen. Så här svarade han på det...Om du visste hur många som vill ha intyg,och skulle jag skriva det till alla så gjorde jag inget annat än skrev intyg. Jaha! Samma med läkaren som jag träffade efter att ha rådgjort med habilteringen i Mora att jag borde ansöka om sjukersättning på en viss procent,eftersom min kropp inte kommer klara 100% ända tills 65 års ålder. Han skrev ner en massa och frågade en massa saker som han behövde till fk....sen gick månaderna utan ett ljud. Av en slump ca 1 1/2 år senare läser jag i min journal att han inte skickat in nåt till fk för han trodde inte att dom skulle bevilja nåt. Va fan han tror inte...det är han förbannade skyldighet att skicka in intyget. Varför ska jag ens betala för läkarbesök på vc där dom skickar remiss till han,jag betalar där oxå men han skiter i att göra sitt jobb!!!! Han kunde väl iaf berättat för mig så jag fick chansen att söka upp en annan läkare. Finns så jävla mycket...orkar inte skriva allt just nu. Som en läkare på vc sa till mig att hon trodde nog att mina ryggsmärtor berodde på depression,att jag forcerade fram smärtan pga att jag mådde dåligt,att jag borde äta medicin för det. Helvete vad det gör mig arg såhär i efterhand. Läs journalen läs journalen läs journalen...ska det vara så förbannat svårt? Jag har 3 ryggskador....det finns på papper. Har ju gjort så många magnetröntgen det senaste åren...va fan är det för fel på er? Kan ni inte läsa? Jag fattar inte? Nej släng i mig info att jag kan ha en hjärntumör lr MS...låt mig få brottas med den känslan ett par veckor innan jag får veta att så inte är fallet. Nu när jag fått namn på vad som orsakar alla försämringar som sker i min kropp blir jag ännu mer arg. Jag vill bara skrika,skrika mig hes,lägga mig ner och ge upp. Jag vet inte vart jag ska finna kraften,orken och viljan att aldrig ge upp? Har man symtom på fjättrad ryggmärg ska man kollas upp en gång per år som vuxen...2008-2014 är liiiite fler dagar än 365,eller? Får man fler försämringar så ska operation övervägas,annars kan "skadorna" bli permanenta. Ju fortare man opererar desto större chans att bli bättre. Så tack för att jag fick dras med detta och få bli sämre och sämre utan att någon kunde ge mig rätt hjälp. Sitter här och kan knappt skriva,är så arg.arg så jag skakar. Vet att en operation är jätte jätte komplicerad och att jag även kan bli sämre om jag har otur. Sämre kommer jag bli hur jag än gör,hur lång tid det tar kan ingen säga,kan ta 20 år,kan ta några månader,ingen vet. Men jag vill iaf ha fått ta chansen,välja själv innan det är försent. Låt mig få avgöra,det kommer ju ändå ligga i mina händer om en operation blir av eller inte. Allt det här bryter mig sönder och samman. Vill inte klaga men nu måste jag bara få ur mig innan jag exploderar. Jag mår så dåligt. Försöker hålla ihop alla livstrådar. Men får väl fortsätta äta mina 300 värktabletter varje månad och tro att det är som en av alla kompetenta läkare jag träffat sa -Du är ung och snygg det löser sig! Ja tänk om det vore så enkelt. JÄVLA IDIOT!

Underläkare!

Jägare avslutar en lyckad jakt med ett skott.
En del kanske äntligen kommer till skott.
Man kan sätta ett skott i kassen.
Bocken slår sig nöjt på bröstet efter ett skott i...!

Jag avslutade år 2011 med ett skott,
kategori RYGGSKOTT!
Pang sa det bara i ryggen när kärringen skulle rätta till strumpan på sin fot.

Dag 2 med ryggskott bestämdes att akuten skulle få ett besök.
Van som man är vid detta plockades väskan ihop.
#tidningar
#stor chokladkaka
#1 st banan
#1 påse tålamod
#risifrutti
och som alltid glömde jag dricka,vet inte varför men det blir alltid så.

Nästan framme vid entrén ser jag i ögonvrån hur någon snabbar på sina steg för att varva mig och komma före. Alltså jag är verkligen ingen tävlingsmänniska-at all...trodde jag! Men i detta läge kände jag: Så-helvete-att-du-ska-in-före-mig!

Vilken syn,vilken show!
En halt,halvförlamad kvinna med ryggskott försöker tävla in på akuten???
Hursom jag vann!
Sen att dom prioriterade hans storblödande tumme före mig spelar ju ingen roll,jag vann ju in först iaf.

I väntrummet drar jag i mig det viktigaste först,kvinnors universal,chokladkakan 200g
Bläddrar igenom tidningarna.
Suckar.
Börjar bli törstig av all choklad.
Letar efter mynt,fast jag vet att jag aldrig har mynt på mig.
Suckar lite till.
Jättetörstig.
Öppnar risifruttin och tänker att den rinnande såsen kanske kan hjälpa.
Dumt tänkt.
Supertörstig.
Ja men varför dricker du inte vattnet i kranen inne på toaletten?
Om det vore så enkelt,jag har nämligen fobi för att dricka vatten ur okända kranar.
Sjukt? Ja!
Då måste jag först sprita kranen.
Skölja kranen.
Sprita igen.
Skölja osv ett jävla bra tag.
Sen blir vattnet aldrig kallt hur länge man än spolar på ett lasarett,och ljummet vatten smakar illa,och med en touch av rengöringssprit.....!?

Kommer in på ett rum och får träffa Marika,en ung snygg underläkare som gör några tester med mig. Jag får ta av mig allt utom bh och trosor. Och som alltid får man skämmas.
Varför? Varför? Varför?
#har man inte duschat
#rakat benen
#bytt underkläder
Alltid! Alltid! Alltid! händer det mig när jag hamnar hos läkare.
Usch!
Marika går iväg,en sköterska kommer in och ger mig en tablett tradolan.
30 min passerar.
Marika kommer tillbaka.
Och nu vill Marika stoppa sitt finger i mitt hål nr 2!!!
Jag dör, men återuppstår tyvärr.
Bara att förnedras,tackar tomten lite snabbt för den tidiga julklappen.
Hon gör det hon ska.
Samtidigt försöker jag låtsas att jag är 5 år och ligger sjuk hemma i min säng,att det är mamma som jävlas med kvicksilver termometern.
Går sådär!
Marika ler och utbrister:
-ett klassiskt ryggskott!
Själv försöker jag förstå hur fan hon kom fram till det,hur den diagnosen kunde fastställas i min mörkaste kroppsdel?
Marika ska prata lite med sin överläkare om jag ev, måste röntgas eller inte. Där nånstans börjar jag förstå skillnaden mellan ÖVERläkare och UNDERläkare...tro om det delas vid navelhöjd?

Sköterskan kommer återigen in och den här gången ger hon mig en spruta voltaren.
Lyckligtvis så sätter hon den så att ischiasnerven skadas. Summan av kardemumman blir:12 dagar med förbannad ischiasvärk. Tack! Jag behövde det!

Så mina råd för ett sjukhusfritt 2012.

#alltid nyduschad
#rena underkläder
#rakade ben
men om ni trots allt hamnar där ändå och det står UNDERLÄKARE på läkaren som ska undersöka dig.....

Dra åt skärpet och fly!

Dax att göra upp!

Kommer kanske ta bort detta inlägg under dagen,kan hända att jag ångrar mig,att jag känner att jag blottar mig för mycket. Har haft en skitjobbig natt med mycket gammalt skit som gnager. Måste poängtera här att det jag kommer skriva om nu INTE handlar om mina barns pappa. Det här hände ca 2 år innan vi träffades.

Om jag hade dig framför mig nu skulle jag vilja våga säga:
Jag hatar dig,du förstörde mitt inre,jag hoppas det finns ett helvete och att du kommer hamna där,hur kunde du göra mig så illa?

Det sägs att vi är här på jorden för att lära oss...varför behövde jag lära mig hur det känns att förlora all tro på sig själv?

Du är en psykopat!
Det började så klassiskt,du charmade mig totalt,en badboy va du som ville ha mig. Vi hade det så underbart till en början du fick mig att öppna upp,jag anförtrodde dig så mycket,mer än jag någonsin anförtrott nån annan. Jag kände mig trygg och älskad...

Sen smög det sig på sakta men säkert...
uteblivna samtal,skäll för ingenting varvat med lovord och kärlek.
Tjejer började ringa mig mitt i natten från din telefon,dom berättade mer än jag ville höra. Du messade att jag va så jävla handikappad och ful att jag skulle va glad att du ens tagit i mig. Men det spelade ingen roll,det räckte med din ånger dagen efter,jag hämtade dig så många ggr där du spenderat din natt. Du grät,sa jag va din själsfrände du bad om förlåt. Jag förlät dig gång på gång.
Hur kunde det bli så här? Varför tillät jag mig att förnedras?

En kväll på krogen började ofta med att jag fick va vid din sida,du visade världen att jag va din tjej det kändes så bra. Sen när vi kom hem på natten kom det alltid...hur fan kunde jag klä mig som ett våp,förstod jag inte hur dum jag såg ut att du fick skämmas?

Du använde vapen du använde kniv,men det jag hatar dig mest för är att du tog mitt liv!! Du tog dig rätten att äga mig! Jag hatar dig! Fast att det gått så många år så äger du mig än,du tog min självrespekt och nu vill jag fan ha tillbaka den! Ibland låg du med mig så hårt att jag fick blåmärken,ibland så ömt att jag trodde det va kärlek. Du höll fast mig vid oralsex tills jag kräktes,gjorde mig illa en gång så 2 handdukar fylldes med blod....såg du inte mina tårar där på badrumsgolvet,såg du inte min ångest? Även det förlät jag! Jag har kört många mil med tårar rinnande nerför mina kinder,tänkt att nästa kurva kör jag rakt fram i,få ett slut på skiten. Jag har skållat mig i hett vatten för att få mer smärta på utsidan, för att slippa det onda inuti. Jag blir aldrig fri dig. Du förföljer mig fast du sen länge sitter inlåst,för vad vet jag inte och jag vill inte veta!

Jag hatar dig!

Bröllopsstressad

Bröllopsstressad
Jag ska inte gifta mig på lördag,ska bara vara gäst,men faen vad stressad jag är!Över vad?Jo,hitta kläder till min sjukt osmakligt felproportionerade 34 åriga kropp.Här snackar vi utmaning!!Alla som kännermog VET att jag aldrig bär klänning men är det bröllop så är det.Tog med min lillebror som smakråd.Hittade ett x antal klänningar som på galgen såg kanonsnygga ut,men på mig en katastrof!Förstå vilken käftsmäll för självförtroendet när tom en simpel sketen galje bär upp ett plagg bättre!!!Lillebror behövde inte säga nåt om hur jag såg ut,hans uttryck i ansiktet speglade sanningen...och den va INTE vacker.Spelar ingen roll hur mycket jag anstränger mig,märkeskläder or not.Man associerar ändå till ÖB när jag gör entré!Hemma står jag framför spegeln och viskar-spegel spegel på väggen där,säg mig vem som vackrast i världen är?Spegeln svarar:-ack ack inte är det då du stackars tösdu är så ful att du kommer att dösom en ogift mö!Jävla spegel,går och viker tvätt istället.Min irritation börjar tas ut på sambon.En eftermiddag håller jag upp mitt nyinköpta plagg och han tittar,sen säger han-fin kjol!Men va f#n det är en klänning!Jag blir skitsur.Han tycker jag överreagerar.???Kjol och klänning är helt skilda saker,lite uppmärksamhet tack.Senare på kvällen får jag ett till utbrott när jag märker att han blandadfulglas med finglas i skåpet.Jag blir skitsur.Han tycker jag överreagerar.???Jaha,då kan jag ju börja blanda snygg bh med fultrosa,visst visst du satte ribban.Sent sent när jag får be sambon för 3:e gången att ta bort sin arm från mitt ena bröst under älgskogen,då är jag riktigt riktigt förbannad.Ni vet när man har långt hår och ska vända sig om i sängen och man liksom fastnar för att man ligger på sitt egna hår...just så blir det,fast med mina bröst.dom är ju såå långa och såå tunnaatt dom liksom flyter ut och blir ett med madrassen,han känner inte ens att dom fastnat under hans arm!Jag blir skitsur.Han tycker jag överreagerar.??????Jag övervägde starkt att kliva upp och se på A-ekonomi istället!Sen försöker jag att somna men ligger sömnlös och oroar mig förGÄDDÄNG,BRÖSTHÄNG,MAGHÄNG,ANSIKTSHÄNGmen kommer på den briljanta idén att det får bli ett annat häng på lördag,BARHÄNG!Ger upp med att försöka somna på egen hand så några sömntabletter och lite vatten kirrar biffen,mjukt,mjukt tar dimman mig bort till en snällare värld.Jag hör spegeln igen...-vackrast vackrast i världen du ärtror nog alla i dig är kärsnygg så det förslåratt du snart oxå i kyrkgången står....ZzzZZzZzzzz
Upplagd av I Huvudet på Ulle kl. 18:19 4 kommentarer

Blixtlåset kärvar ;)
Efter 11 år tillsammans,snart 12,ja då kan man vissa perioder känna att förhållandets sexliv är som ett trasigt blixtlås. Det kärvar! Hur gör ni andra? I början är det ju liksom morgon,lunch och middag...ibland några små mellanmål också. Nu är man aldrig i samma fas,händer ungefär lika ofta som solförmörkelse infaller eller fet trissvinst. Jag och min man börjar bli som främlingar för varann,vet inte riktigt hur vi ska bete oss ;) Ett smek på bröstet får mig att tänka på filmen där han säger-Ratta in Tokyo!? Min automatiska avståndsbedömare har gett upp. Det blir inte ner, upp,ner, upp utan mer som ner,upp,av,ner,upp,av....Kommer på mig själv att fundera över veckans veckohandling mitt i allt! Det är ju katastrof! Känner mig lite missnöjd över formen oxå...desperat försök till att uppnå THE BODY a la Jessica Alba har jag terrat mig själv med flytande nutrilett en heeel vecka,jag tror på snabba resultat. Dumt? Ja! Köpt dyra sexiga HankyPanky trosor för att komma i rätt stämning. Ja om det är gratisreklam för mamma scans vinmarinerad kassler som får en på banan så är jag i hamn. I dom här lägena är det inte lätt att vara kaxig. Böjer ut min lekamen i sängen och sök och finn tar över! Ingen rulla ut röda mattan effekt här inte,snarare rulla ut dragspelsmagen. Borttappade hårnålar,snoddar,tops,brödkaveln,kaffemugg ramlar ut från våning 1,2 och 3 när jag sträcker ut mig...känns som ett finfint förspel! Jag tänker snabbt,Britney Spears va ju rätt sexig med den gröna ormen runt halsen. Det enda grönt jag har att slänga runt halsen är ett billigt gummiband inköpt på apoteket,för att motarbeta gäddhäng. Ja ja det får fan duga! Försöker åma mig lite graciöst samtidigt som jag med hes stämma viskar
-Hit me baby one more time!
Mannen ser skräckslagen ut,och jag förstår honom!
Jag börjar bli varm...öppnar ett fönster och hoppas på att lite vind i håret ska väl ge mig lite Victoria Secrets känsla...eller nja,men kanske strut tuttarna drar upp sig nån centimeter av kylan.
Mannen tar tillfället i akt och börjar presentera lite nyheter. Börjar trixa lite. Gud jag som vill få det over and done,snabbt!! Har totalt glömt att det är tack vare Vintetran som vi hamnat där vi hamnat,totalt glömt bort vad som händer med en man fylld av alkohol innebär.
Gnida Gnida Gnida....
dax att byta ut dom 2 första konsonanterna i det ordet,vad får vi då? Jo...
Svida Svida Svida...
Slår en hastig kik på klockan,jodå strax före 04.00,det är nu det börjar dra igång.
Kisseriracet lr skengraviditet?
Kalla det va du vill men det är samma visa varje natt.
Kan det vara ett ålderstecken?
Känner mig lite obekväm i mitt tillstånd,vad ska jag säga till min älskade?

Eller är det kanske som man brukade säga om fjortisarna?
Dom vet inte om de är kissnödiga lr kåta!
Blir fan lite osäker på mig själv här....;)
Upplagd av I Huvudet på Ulle kl. 10:01 10 kommentarer

Tack så mycket?
Jag arbetar i en leksaksaffär,som oxå råkar vara en av de bästa ;)och jag upphör aldrig att förvånas över att vuxna människor saknar vanligt folkvett!!
Hur svårt ska det vara att säga,
Tack så mycket!
Skulle jag kunna få det inslaget?

Nej här brölas det fram,
Paket!

Stämningen faller,djupt!

Att arbeta som butiksbiträde innebär ju att man ska vara tillmötesgående och trevlig,och det försöker man ju vara i längsta möjliga mån...
MEN
vissa kunder försvårar det med råge,exempel följer...

Kund:-Jag vill att du slår in den så att det inte syns vad det är.
ROCKRING
-känns som en utmaning NOT,snarare som ett stundande migränanfall!!

När du vill att jag ska slå in dina pytte pytte paket till julkalendern,24 stycken,och 5 andra står bakom dig i kön.
-vi kommer nog aldrig att bli bästisar,typ!

Om du efter att jag slagit in 9 paket till dig inte bemödar dig att hosta ut ett TACK
-ja då kan det hända att jag i smyg ger dig långfingret, på din väg ut.

Idag seglade det in en dam i de övre guldåren med en massa bling bling och krimskrams runt halsen,bakom sig följde hennes man. Fast om hon själv visste att det var hennes man eller sin andra blindtarm är osäkert!
En blindtarm är ju nåt vi alla har,men den är ju inte till nån nytta och just så tycktes hennes man vara i hennes ögon.
Varje litet förslag han gav TOTALDISSADES eller IDIOTFÖRKLARADES!
All heder till mannen som faktiskt stod upp och inte fysiskt krälades vid hennes fötter. När damen tröttnat på sin tarm till man stegade hon med bestämda steg fram till mig.

Hon säger:
-Berätta vad jag ska köpa till en 3-åring!
Jag svarar:
-Det beror ju lite på vad pojken gillar.
Hon säger:
-Det ska vara lätt,platt,roligt och inte för dyrt!

???
Öh,ja nu kände man för att pressa fram...
-Kanske en tjugolapp inslagen?

Alltså vem fan tror folk att man är?
JOE LABERO,GUD eller TOMTEN...
Upplagd av I Huvudet på Ulle kl. 18:55 6 kommentarer

BADHUSSKRÄCK!
Ja,jag har badhusskräck,av värsta sorten!
När man har barn blir man lite smått tvingad till besök på badhuset lite titt som tätt,tyvärr! Jag är verkligen inget fan av det och det som gör mig mest illa till mods är DUSCHMOMENTET!
Man ska trängas ihop med helt okända människor i SAMMA dusch,dessutom nakna?
Finns det fler än jag som tycker det känns läskigt?
Inte ens ett litet privat duschbås kan man få,nejdå stå där på rad och verka helt oberörd,den ekvationen funkar då inte för mig.
Jag menar,inte fan går du väl hem till någon du inte känner och ställer dig och duschar ihop,eller?
Varför ska det vara så förbannat jävla ok bara för att det är på ett badhus?
I dont get it?

Och de äldre damerna,då menar jag 60 plus dom gör det ju inte så mycket lättare precis...dom har ju inga hämningar alls! Trodde de skulle vara lite mer prydare men inte när det kommer till intimhygien.

Helt ogenerat blottar dom sina vulvor,det gnids kraftigt med löddrande tvål så att "läppar" fladdrar åt alla håll,det fladdrar så man tror att en vindmaskin är inhyrd. Lååånga bröst daskas upp över axlarna när tvålen ska göra sitt..MY LORD!!!
Själv står man pionröd i ansiktet och skäms över sin själv så fint ansade sträng,E45 typ,och bröst så små att inte ens lite häng existerar!

Vet inte hur jag ska bete mig,jag blir helt nervös.
Man vill INTE titta men faschineras över deras oblyga framfart att ögonen nästan låser sig för att glo,SHIT!
Försöker använda mina barn som sköldar för att delvis skyla min kropp,som skiftar i alla röda nyanser ni kan tänka er.Känns som en neonskylt hänger ovanför mitt huvud och signalerar...
TITTA VAD VI HAR HÄR!
EN PRYD LITEN JÄVEL!

Inte blir det bättre av att barnen pekar,fnissar och talar med alldeles för HÖGA röster om långa tuttar och stora rumpor.
När momentet är avklarat tar jag en unge under varje arm och skumpar iväg in i plurret,vääldigt medveten om att alla ser min gropiga rumpa röra sig som rosa JELLY!!
Upplagd av I Huvudet på Ulle kl. 19:09 7 kommentarer

Gynbesöket!
Vojne Vojne Vojne,jag har en så stark prestationsångest nu,hur ska jag kunna skriva nåt roligt,jag som är bland det tristaste som finns.Det finns en film som heter,4 nyanser i brunt. Jag är typ 4 nyanser i grått!
Nåt mer som är ganska så trist är dessa gynbesök man ibland måste genomlida,som tur är har jag ju samma avelshingst sen lite drygt 10 år så besöken blir inte så ofta!

Det första man vill ha koll på är ju tajmningen:
Tvätt,ansning och undersökningen allt gärna inom en timme,
man vill ju vara fräsch när man kommer dit.
Skräcken är ju att sköterskan ska asocciera till ostbrickan!
Man vill ju liksom kännas som en bris av softlan!

Den första fundering jag stöter på är om ansningen,hur mycket ska man ta?
Man vill ju inte ta för mycket,det känns lite sådär småpinsamt,som att man gjort sig till för gynekologen.
Ska man köra naturell? Nej inte heller det känns bekvämt.
Man försöker ta nån slags mellanväg.

Ok nu är det så dax att hoppa upp i den förbannade gynstolen.
Gynstolen är INTE anpassad för min kropp.
När jag lagt mig tillrätta så känns det som om att det sköterskan skådar är ett uppspännt skinn med 2 vidöppna hål,fan alltså...
jag måste ha för korta ben,typ?!
Där ligger man
fånig och ful,
naken och utlämnad
och helt plötsligt har 2:an förvandlats till en AK5:a,beredd att öppna eld!!!
Jag hör sköterskan säga
-Försök att slappna av,ta ett djupt andetag!
???
Nog för att jag är kvinna och kan göra 2 saker samtidigt
MEN
knipa med 2:an samtidigt som jag ska slappna av med 1:an...TELL ME,
går det???

När man tycker att man har någotsånär koll på läget då sätter gynekologen in nådastöten med att säga...
-Kan du försöka komma lite längre ner med rumpan och lite närmare mig!

Då är tårarna nära
paniken bryter lös
jag får hjärtklappning
magen kör
svetten rinner så jag knappt kan hålla mig kvar i stolen
livet passerar i revy
gospel hörs i mina öron

Närmare,är hon sjuk?
Känns ju för fan som om hon råkar hicka kommer min "blomma" hamna i hennes ansikte,precis som äpplet i grisen till jul...

Som avslutning ska man tydligen alltid få nån slags bedömning.
-ser bra ut det här
-fina knipmuskler
-ser lite irriterat ut här på ena sidan
(men tacka f#n för det,daskar man på alkogel på nyrakad hud ser det lätt ut som röda hund light)

Snälla Snälla Snälla
prata inte om den.
Vad som helst men inte om den!

Det är vid dessa besök jag önskar att jag haft gynekologdressen.
Dressen som är sydd som en barnbody med långa ben,i ett lätt självhäftande material så att man inte glider ur gynstolen.En öppningsbar ficka i grenen så du slipper blotta mer än nödvändigt.
Vad tror ni finns det en marknad?
Upplagd av I Huvudet på Ulle kl. 07:41 10 kommentarer

Ledsam dag!

Dagen idag började som vanligt som den gjort de senaste åren,jag har ett helvete med att försöka ta mig upp ur sängen. Stel som en gammal människa,när jag väl tagit mig upp kommer projekt försöka ställa sig upp utan att ramla. Balans existerar knappt i min kropp längre. Väcker pojkarna och gör deras frukost. Kissnödig! Gör som alla andra går in till toaletten för att kissa,men där skiljer sig det nog från hur ni andra flickor gör. Man ska ju sätta sig ner...och vissa mornar har jag så ont att det inte är genomförbart,då får jag vackert hålla mig tills värktabletterna kickat in. Barnen ska följas ut till busshållsplatsen,är nog mer regel än undantag att min Filip får hjälpa mig på med skorna eftersom jag inte kan böja mig ner eller sitta ner. Idag kom vi ut och gick ett par meter mot hållplatsen,jag känner att det kommer inte gå. Filip får springa och hämta mina gåstavar och tack vare dom tar jag mig fram. Barnen får pussar och kramar,vi vinkar hej då! Jag går in äter min frukost stående. Ska ner och inventera på ica, känner mig lite stressad eftersom jag måste duscha innan och just då kunde jag inte lyfta benen över badkarskanten. Sen bara slår det över mig som en stor jättevåg,min besvikelse och sorgsenhet över hur jävla illa situationen för mig bara 35 år är. Smärtan skriker i min kropp,jag börjar gråta,jag gråter helt okontrollerat,skakar och hulkar. det gör så ont,både fysiskt och psykiskt. Ska det behöva vara såhär? Jag vet att spinal stenos bara blir värre och värre. Jag är snart beredd att ta en operation,ta risken. Risken att hamna i rullstol,jag orkar inte med smärtan längre. Jag har fått nog. Problemet är ju bara att det kanske inte går att operera mig eftersom jag är opererad förr i ryggen. Tar citodon och alvedon,fixar en dusch och känner att jag iaf klarar av att sitta. Tar bilen ner till ica och börjar inventera. Idag är det svårt att hålla igen tårarna,dom bränner bakom ögonlocken hela tiden. Jag kör en sektion,men inte den längst ner,det går inte,hugger och bränner för mycket. 2 1/2 timme sen ger jag upp. Jag hatar att ge upp. Jag vill så mycket men är fånge i min egen kropp. Om jag ändå vore en sån som ville ligga på sofflocket och inte göra ett dugg,det skulle förenkla saken så mycket. Men jag vill göra saker. Jag vill leva obehindrat,inte ha en smärta som äger min kropp,som bestämmer och tar all min energi och glädje. Nu orkar jag inte va den där glada positiva tjejen längre,som trycker undan alla tårar och försöker låtsas som att allt är ok. Det är inte ok med mig,jag tror jag precis gått in i väggen!

Varför?

Varför tar det sån jävla tid att ladda ner bilder till bloggen?Har liksom tappat lusten att blogga när det ska ta 5 minuter för varje bild man vill lägga upp! Är ju mycket roligare med bilder,eller hur? Hur är det för er andra som använder blogspot? Här hemma är det fullt upp med att fixa stora sonens rum som enligt planering ska vara inflyttningsbart helst innan helgen. Förra året lovade vi Filip ett nytt eget rum tills han skulle fylla 9,och det gör han nu på söndag :) Vi har delat av vårat vardagsrum så ena halvan har nu blivit ett rum till honom. Nej nu får jag ta och lyfta röva från stolen och gå upp och fixa dit listerna.....Förresten nån som vill börja skolan åt mig på måndag????

Jag vågade äntligen!

Anna Nämd!

Anna Anna Anna....kan du göre en så här fiiiin frisyr på mig?

Sommarlov...

Önskar så starkt ibland att man fick bli liten igen och ha sommarlov.

Inga måsten,bara njuta.

Känner mig så stressad,hinner inte njuta av allt det underbara.

Hit och dit,lämna barn,jobba,hämta barn...samtidigt som sommaren springer ifrån en.

Jag vet att det är så som alla fast anställda har det,förutom på deras semester och att man kanske inte borde klaga när man är så pass mycket "ledig" annan tid av året,men det skiter jag i och klagar ändå. För det är verkligen inte samma sak som att få vara ledig på sommaren! Jag och Marcus har inte haft semester ihop på alla år vi varit tillsammans,förutom när jag varit barnledig och det känns lite trist ibland. MEN....i år så har jag bestämt mig för att vara ledig 4 veckor,3 veckor får vi då samtidigt och jag får förhoppningsvis ladda upp batterierna inför min skolstart. Jag har verkligen blandade känslor,ena delen av mig skriker -är du fan inte riktigt riktig? Och den andra delen skriker -det här är fan riktigt riktigt!

Ja vi får se vart det leder,har bestämt mig för att utvärdera vid jul hur jag tycker det går och så. Går det åt helsicke så slutar jag, och går det riktigt bra så är det bara att köra vidare.

Attans alltså!

Satt vid facebook och får ett jobberbjudande över sommaren som skulle ha passat mig så förbannat jävla bra. Ett jobb som jag varit nyfiken på ett bra tag! Skit oxå...att jag redan lovat bort mig på annat jobb. Det här hade varit så kul så kul! Bara att hoppas att tillfället dyker upp igen :) Och sen missade jag att dom ringde från Ica i morse ang jobb idag :( Fick även frågan om jobb lör-sön på Ica, men tyvärr fel helg.....;) Sen har jag blivit inbokad på jobb som jag inte kan ta vecka 29-32....ja det går bra nu eller nja kanske inte precis!!!Och snart är sommaren över och jag ska plugga upp svenska A och sen ska jag försöka få bra betyg i engelska B och svenska B (läste aldrig b-kurserna på gymnasiet,något man bittert ångrar såhär på ålderns höst hehe).