Vänskap som försvinner

Om du blir min vän,
vad kan man förvänta?
Har jag för stora krav?
Svek,lögner eller total tystnad?
Mycket har vi gått igenom,
glädje och sorg.
Vill fråga.
Vill inte fråga.
Du tiger,
jag med.
Kommer jag att sakna dig
om jag vänder mig om?
Troligtvis.
Är det värt att vänta
tills jag duger igen?
Troligtvis inte.
Kanske borde rannsaka mig själv,
inifrån och ut.
Alla som betyder nåt
stannar aldrig kvar.
Mitt eget värde ifrågasätts.
Det gör ont
ont som satan själv.
Jag är en krigare
stark som få,
med världens tyngsta säck
att dra runt på,
ensam.
Jag tror ingen kan förstå
mitt komplexa inre,
för utåt är det glatt,
löjligt glatt.
Babbel och skratt,
rappa repliker,
svarta steppskor på.
Men jag kan lova dig
att sorgens fåglar,
byggt bo i mitt hår.
Varför stannar du inte kvar?
Mitt stöd och min trygghet
har likt ett korthus
fallit.
Alltför många gånger.
Vilsen
så vilsen.
Hittar inte hem.
Har jag ett hem?
Jag famlar
snälla snälla
jag behöver en famn.
Som skeppet söker en hamn,
när stormen övergått till orkan.
Försöker hålla ihop
alla mina band,
men dom löses upp
ett efter ett
som socker i ljummet vatten.
Skölj mig med renat vatten,
jag vill börja om,
bli det barn jag en gång var.
Med ett hjärta rött och varmt.
Värm mig
med varma ord,
ord som betyder nåt
inget dravel,
det har jag haft nog av.
Får man vad man förtjänar?
Ond,manipulativ,lögnare
är det jag?
Kanske.
När man gått grusiga vägar
med många vägskäl,
isiga branter,
tvära kurvor,
utan ledsagare,
vad kan man förvänta sig?
Försöker ändå göra det bästa jag kan,
vara din vän.....