Ledsam dag!

Dagen idag började som vanligt som den gjort de senaste åren,jag har ett helvete med att försöka ta mig upp ur sängen. Stel som en gammal människa,när jag väl tagit mig upp kommer projekt försöka ställa sig upp utan att ramla. Balans existerar knappt i min kropp längre. Väcker pojkarna och gör deras frukost. Kissnödig! Gör som alla andra går in till toaletten för att kissa,men där skiljer sig det nog från hur ni andra flickor gör. Man ska ju sätta sig ner...och vissa mornar har jag så ont att det inte är genomförbart,då får jag vackert hålla mig tills värktabletterna kickat in. Barnen ska följas ut till busshållsplatsen,är nog mer regel än undantag att min Filip får hjälpa mig på med skorna eftersom jag inte kan böja mig ner eller sitta ner. Idag kom vi ut och gick ett par meter mot hållplatsen,jag känner att det kommer inte gå. Filip får springa och hämta mina gåstavar och tack vare dom tar jag mig fram. Barnen får pussar och kramar,vi vinkar hej då! Jag går in äter min frukost stående. Ska ner och inventera på ica, känner mig lite stressad eftersom jag måste duscha innan och just då kunde jag inte lyfta benen över badkarskanten. Sen bara slår det över mig som en stor jättevåg,min besvikelse och sorgsenhet över hur jävla illa situationen för mig bara 35 år är. Smärtan skriker i min kropp,jag börjar gråta,jag gråter helt okontrollerat,skakar och hulkar. det gör så ont,både fysiskt och psykiskt. Ska det behöva vara såhär? Jag vet att spinal stenos bara blir värre och värre. Jag är snart beredd att ta en operation,ta risken. Risken att hamna i rullstol,jag orkar inte med smärtan längre. Jag har fått nog. Problemet är ju bara att det kanske inte går att operera mig eftersom jag är opererad förr i ryggen. Tar citodon och alvedon,fixar en dusch och känner att jag iaf klarar av att sitta. Tar bilen ner till ica och börjar inventera. Idag är det svårt att hålla igen tårarna,dom bränner bakom ögonlocken hela tiden. Jag kör en sektion,men inte den längst ner,det går inte,hugger och bränner för mycket. 2 1/2 timme sen ger jag upp. Jag hatar att ge upp. Jag vill så mycket men är fånge i min egen kropp. Om jag ändå vore en sån som ville ligga på sofflocket och inte göra ett dugg,det skulle förenkla saken så mycket. Men jag vill göra saker. Jag vill leva obehindrat,inte ha en smärta som äger min kropp,som bestämmer och tar all min energi och glädje. Nu orkar jag inte va den där glada positiva tjejen längre,som trycker undan alla tårar och försöker låtsas som att allt är ok. Det är inte ok med mig,jag tror jag precis gått in i väggen!

Varför?

Varför tar det sån jävla tid att ladda ner bilder till bloggen?Har liksom tappat lusten att blogga när det ska ta 5 minuter för varje bild man vill lägga upp! Är ju mycket roligare med bilder,eller hur? Hur är det för er andra som använder blogspot? Här hemma är det fullt upp med att fixa stora sonens rum som enligt planering ska vara inflyttningsbart helst innan helgen. Förra året lovade vi Filip ett nytt eget rum tills han skulle fylla 9,och det gör han nu på söndag :) Vi har delat av vårat vardagsrum så ena halvan har nu blivit ett rum till honom. Nej nu får jag ta och lyfta röva från stolen och gå upp och fixa dit listerna.....Förresten nån som vill börja skolan åt mig på måndag????

Jag vågade äntligen!

Anna Nämd!

Anna Anna Anna....kan du göre en så här fiiiin frisyr på mig?

Sommarlov...

Önskar så starkt ibland att man fick bli liten igen och ha sommarlov.

Inga måsten,bara njuta.

Känner mig så stressad,hinner inte njuta av allt det underbara.

Hit och dit,lämna barn,jobba,hämta barn...samtidigt som sommaren springer ifrån en.

Jag vet att det är så som alla fast anställda har det,förutom på deras semester och att man kanske inte borde klaga när man är så pass mycket "ledig" annan tid av året,men det skiter jag i och klagar ändå. För det är verkligen inte samma sak som att få vara ledig på sommaren! Jag och Marcus har inte haft semester ihop på alla år vi varit tillsammans,förutom när jag varit barnledig och det känns lite trist ibland. MEN....i år så har jag bestämt mig för att vara ledig 4 veckor,3 veckor får vi då samtidigt och jag får förhoppningsvis ladda upp batterierna inför min skolstart. Jag har verkligen blandade känslor,ena delen av mig skriker -är du fan inte riktigt riktig? Och den andra delen skriker -det här är fan riktigt riktigt!

Ja vi får se vart det leder,har bestämt mig för att utvärdera vid jul hur jag tycker det går och så. Går det åt helsicke så slutar jag, och går det riktigt bra så är det bara att köra vidare.

Attans alltså!

Satt vid facebook och får ett jobberbjudande över sommaren som skulle ha passat mig så förbannat jävla bra. Ett jobb som jag varit nyfiken på ett bra tag! Skit oxå...att jag redan lovat bort mig på annat jobb. Det här hade varit så kul så kul! Bara att hoppas att tillfället dyker upp igen :) Och sen missade jag att dom ringde från Ica i morse ang jobb idag :( Fick även frågan om jobb lör-sön på Ica, men tyvärr fel helg.....;) Sen har jag blivit inbokad på jobb som jag inte kan ta vecka 29-32....ja det går bra nu eller nja kanske inte precis!!!Och snart är sommaren över och jag ska plugga upp svenska A och sen ska jag försöka få bra betyg i engelska B och svenska B (läste aldrig b-kurserna på gymnasiet,något man bittert ångrar såhär på ålderns höst hehe).

Var sak har sin plats...

Tänkte att jag skulle ha städdag igår och riktigt storstäda, och det kan man ju lugnt säga att det blev,men inte ser det då bättre ut nu utan helt upp-och-nervänt!

Jag har börjat gå igenom varenda byrå,hylla,skåp vi har för att rensa och jag skäms när jag ser hur dåliga vi är på att slänga sånt man inte behöver. Hjälp!

Kvitton från matbutiken kan ju va bra att ha...men att spara från -06 känns väl lite överdrivet? Hittade en hel låda med gamla hyresavier från -98, ja dom kan jag nog lugnt kasta tror det är lugnt va? Vi har buntvis med försäkrigspapper från dalarnas försäkringsbolag typ 10 år tillbaka,samma bunt vi får varje år där det står en massa om villkor och hur vi har allt försäkrat,kan ju va bra att ha...eller inte! Nej nu ska det bli ändring,ordning och reda,var sak har sin plats!

Jag överlevde flygresan,tack Gud!

Underbara vår,välkommen!

Man kan ju inte bli annat än glad av detta underbara väder!
Livet blir lite ljusare,lite lättare på nåt sätt.
Om 2 veckor sitter jag,Filip och mamma förhoppningsvis i Prag.

Jag är livrädd!
Jag har inte flygit på 17 år.
Pga att jag är så förbannat jävla flygrädd.
Hur ska det gå???

Jaja det får väl märkas ;)

Lite förändring i mitt liv

För att sprida lite mer positiv energi i min blogg som på sistonde blivit en pip och gnäll blogg, ska jag meddela att jag faktiskt skaffat mig lite jobb!
Jag går på ett vikariat nere på Lillåhems dagverksamhet. Jag är alltså på "lyktan"
Det gick så fort att jag knappt fattat själv. Ringde först och frågade på Orsagårdens dagverksamhet, och det ledde till detta. Känns kanon. Har inte velat arbeta med gamla dom sista åren,blev lite trött på det för några år sen och bestämde mig för att pausa ett tag,men nu känns det ok igen....och dom härliga pensionärerna jag träffade idag kan man ju bara älska.....

-Inte en chans i helvete att du fyller 36 år!
-Men hur kan du ha barn som fyller 9 år i sommar,du kan väl inte fått barn när du va 10 år?
-Du måste skämta,berätta nu hur gammal är du egentligen för 36 är du aldrig!

Dom trodde på allvar att jag inte va äldre än 18 år :) :) :)
Underbara!

Tänkvärt!

En gammal indian sa en dag till sitt barnbarn.
-Två vargar krigar inom oss alla. Den ene vargen är rädsla och hat,den andra vargen är kärlek och fred.
-Vilken vinner,undrade barnbarnet?
Den gamle indianen svarade.
-Den vi matar!

Förbaskat jävla bra!

Lyssna!

Har inget kul att skriva om,eller en del har jag men känner inte för att lägga upp det. Livet och jag kilar inte stadigt just nu. Livets berg-och-dalbana. Ibland upp och ibland ner. Jag är lite på off just nu. Träffade min läkare på vårdcentralen(I.Thelin är faktiskt bra,resten där nere vet jag inte vad dom gör) Satte mig ner på stolen, hon tittade på mig och sa -Hur mår du egentligen? Då bara brast det,grät som ett barn. Jag gråter inte inför läkare i vanliga fall. Men nu har jag slut på reserverna,orkar inte ha ont. Ont när jag sover,ont när jag är vaken,huvudvärk ca 4 ggr/vecka,smärta i armarna så jag inte orkar göra ett skit. Trött så himla trött,la mig och sov i bakluckan i helgen oxå...kände att jag behövde få luft men orkade inte stå upp. Vad är det som händer? Har blivit en fånge i min egna kropp.Det är inte kul längre. Trött på att ringa läkare,fylla i intyg hit och dit,vänta på remisser och aldrig bli nåt klokare. Blä! Har fått nya värktabletter nu men jag antar att jag kommer bli ännu tröttare av dom, avtrubbad från livet.
Jävla trist inlägg men jag behövde ut med lite prutt!

Sjukt bra låt! Sjukt snygg frisyr!

Mitt fönster

Tänker nog sitta hät och titta ut
genom mitt fönster
länge länge.
Kanske jag öppnar det en dag
men bara kanske
vi får se.