Tårar.

Man börjar tänka väldigt mycket när man ligger här ensam. Började tänka på allt som kan gå fel,tänkte på mina älskade grabbar. Börjar bli rädd,väldigt rädd. Tårarna kom,många tårar. Man känner sig ganska liten i den här situationen. Mitt i tårarna så ringde k:exet, så skönt att få prata av sig lite, få lite peppning och nåt annat att skingra tankarna med. Skönt att ha hans stöd. Lilleman har ringt mig varje dag,undrar om jag är nervös och hur jag mår,mitt söta lilla energiknippe. Filip har oxå ringt och messat mig. Dom är så fina. Jag kommer sakna dom så mycket dom här dagarna framöver. Får verkligen hoppas att jag inte blir borta lika länge som förra gången.