Dagen efter...

Smaken i munnen är det som abrupt väcker mig söndagen den 21 februari.
Bortblåst är känslan av att vara
snygg,sexig och dansant.
Sakta men säkert börjar minnena från gårdagen att göra sig påminda,det smärtar!
FAN!!!
Hade ju lovat barhäng och vad blev det?
5 timmar på dansgolvet! Jag som hatar att dansa.
Stå i grupp och gunga rumpa,skaka armarna i luften,jag menar HALLÅ?
Det är sånt som vanligtvis får mig att tveka över att människosläktet är intelligent.
Får skylla på spriten.
4 små burkar öl
2 glas vitt vin
1 liten dooleys
det va det som fanns i min kropp,och då ska ni veta att det är ungefär min årskonsumtion i vanliga fall.....
summan blir då.....
KATASTROF!!!
Musiken bultar,känner att alkoholen bedövat mina läppar lite lätt,huvudet rör sig lite fortare än vad blicken hinner med,känner mig het....
det är då det som inte får hända sker!

Jag kastar mig orädd utan tvekan in på dansgolvet.
Gör en DiCaprio,vrålar ut
I am the king of the world!!!
Vem saknar Michael Jackson en kväll som denna,jag är ju här.
Sveper över dansgolvet i en läcker moonwalk ända tills festdyckerna som hamnat på golvet får mina fötter att tvärstanna...resten av kroppen fortsätter framåt,iaf en liten stund.
Tror ni man kan falla snyggt?
Tveksamt.

Står där med hela gänget,vi gör high 5 med varandra.
Jag börjar jamma loss i ett lyxigt luftgitarrsriff.
My God kan jag ens spela gitarr?
Nej!
Men igår gott folk va jag självaste Yngve Malmsteen! Beat that!
Skräcksenario de luxe.
I skrivande stund kan jag inte ens bli generad.
Känner bara ett stoort självförakt över min patetiska rockstjärne imitation.

Varför varför kunde jag inte bara ha nöjt mig med,
att lite på Marcus Birros stela sätt,
vicka på höfterna?

Why?

Nej,det ända som hjälper nu är hämtpizza och chips!

P.s men fan va kul det va igår
D.s